ski de rando

Turskidåkning är en bergsdisciplin som kombinerar uppstigning på skidor, med hjälp av stighudar, och nedfart utanför pisten. När den utövas utanför de markerade pisterna ger den skidåkarna en unik frihetskänsla och låter dem upptäcka bergen i sin vildaste form. Det här är en aktivitet för dem som vill komma bort från folkmassorna och utforska nya landskap, där naturen visar sig i all sin prakt.

Turskidåkning kräver god fysisk kondition och teknisk behärskning av skidorna, särskilt för att klara av den varierande och oförutsägbara terrängen. Till skillnad från utförsåkning, där skidliftar ger enkel tillgång till topparna, är ansträngningen här intensiv och nöjet måste förtjänas. Denna snabbt växande sport lockar allt fler bergsentusiaster, eftersom den kombinerar fysisk ansträngning, äventyr och nära kontakt med naturen.
Men topptursskidåkning är inte helt riskfritt. Skidåkare måste behärska tekniken för att ta sig upp och ner i opreparerad terräng, kunna bedöma risken för laviner och känna till de särskilda säkerhetsreglerna. Turskidåkning är mycket mer än bara en sport, det är en uppslukande upplevelse i de höga bergens värld som kräver försiktighet, respekt för miljön och förberedelser.
Turskidåkning är mycket mer än en idrottslig utmaning: det är en inbjudan att upptäcka bergen på ett annorlunda sätt, med ett mer uppmärksamt öga, en ökad medvetenhet och en förnyad uppskattning av skönheten i naturen.

Turskidåkning är ett spännande sätt att upptäcka bergen utanför pisterna, men det kräver en hel del förberedelser för att garantera säkerhet och njutning, bland annat bra utrustning för toppturer. Här är fem viktiga tips för nybörjare och även för dem som har lite erfarenhet:



1. VÄLJ EN RUTT SOM PASSAR DIN NIVÅ

När det gäller turskidåkning är det viktigt att anpassa rutten till dina tekniska färdigheter och din fysiska kondition. Börja med markerade, enkla rutter för att bekanta dig med ansträngningen att ta sig upp och ner i opreparerad snö. Ta reda på höjdskillnaderna och längden på turen för att undvika att trötta ut dig.

Bedöm din fysiska kondition och tekniska nivå

  • Turskidåkning i uppförsbackar är mer krävande än i preparerade backar. Nybörjare bör därför undvika för branta stigningar eller för långa sträckor, eftersom de snabbt kan bli utmattade. En utflykt med en fallhöjd på 500-800 meter är i allmänhet lämplig för nybörjare, medan mer erfarna turåkare kan räkna med fallhöjder på över 1 000 meter.
  • Offpistnedfarten är också mycket mer teknisk än pistnedfarten och snötypen (puder, skorpig, tung) kan variera avsevärt, vilket gör svängarna svårare. Om du precis har börjat bör du välja utförsåkningssträckor som är mjuka och väl röjda och undvika områden som är för branta eller fulla av hinder (t.ex. träd eller stenar).

Ta reda på hur svår rutten är

  • Inom turskidåkning klassificeras rutterna ofta efter svårighetsgrad, allt från lätt (mjuka backar, öppen terräng) till expert (branta backar, tekniska avsnitt). Skidåkningsguider, appar och specialiserade webbplatser erbjuder detaljerade beskrivningar av rutter, med information om lutning, exponering, lutning och eventuella faror. Den här informationen gör det lättare att förutse dina ansträngningar och välja rutter som passar din erfarenhet.
  • Precis som inom bergsklättring kan klassificeringar också indikera mer tekniska avsnitt. De tar hänsyn till sluttningens lutning, höjd och exponering för lavinrisk. För nybörjare rekommenderar vi att du väljer rutter med svårighetsgraden F (Easy) eller PD (Not Very Difficult).

Börja med markerade leder eller leder som ledsagas av en guide

  • Om du är nybörjare är det en bra idé att börja med markerade eller populära leder, som erbjuder en säkrare miljö. Vissa skidområden erbjuder säkra turåkningsleder där risken för laviner är kontrollerad. Dessa leder är perfekta för att träna klättring och bekanta sig med utrustningen och grundläggande tekniker.
  • En bergsguide kan vara en värdefull resurs för nybörjare. De känner inte bara till de leder som passar bäst för din nivå, utan kan också lära dig goda säkerhetsrutiner och ge dig råd om de tekniska aspekterna.

Anpassa dina ambitioner allteftersom du utvecklas

  • Turskidåkning är en sport som kräver gradvisa förbättringar. Börja blygsamt och öka svårighetsgraden i takt med att du får erfarenhet och förbättrar din fysiska kondition. Efter några utflykter på enkla rutter kan du överväga mer komplexa eller längre rutter.
  • Anteckna din prestation och dina intryck efter varje tur för att följa dina framsteg. Detta hjälper dig att anpassa dina framtida utflykter efter din förmåga och dina mål, och att undvika att överanstränga dig eller utsätta dig för fara.

2. UTRUSTA DIG PÅ RÄTT SÄTT


Hitta rätt utrustning för dig

Lätt utrustning är viktigt för att begränsa tröttheten vid klättring. Välj specifika skidor för turskidåkning, lämpliga stighudar, lätta pjäxor och justerbara stavar.


Turskidor och bindningar

Till skillnad från alpina skidor är turskidor lättare, vilket gör dem lättare att bära på långa stigningar. De finns i olika bredder och längder för att passa snöförhållandena och skidåkarens preferenser. Breda skidor ger bättre lyft i pudersnö, medan smalare skidor är lättare att hantera på hård snö. Besök vårt urval av turskidor.

Bindningar för turskidor är specifika, vilket gör att hälen kan släppas när du klättrar och fixeras när du går ner. Det finns insatsbindningar, som är lättare, och rambindningar, som är närmare alpina bindningar men tyngre. Välj en bindning som passar din nivå och den typ av tur du planerar (korta eller långa sträckor, tekniska rutter etc.).


Tätningsskinn

Tätningshudarär oumbärliga för turskidåkning. De sitter fast på skidsulan med hjälp av ett speciellt lim och gör att du kan röra dig framåt utan att glida bakåt. De tillverkas i allmänhet av mohair, nylon eller en blandning av de två. Mohair är lättare och glider bättre, medan nylon ger bättre grepp och större hållbarhet. Kontrollera att dina skinn passar dina skidor ordentligt för att undvika problem på vägen upp.


Justerbara stavar

För turskidåkning är justerbara stavar att föredra, eftersom de gör att du kan anpassa längden efter terrängen. Vid uppförsbackar är det ofta bra med en något längre stavlängd för att maximera drivkraften, medan en kortare stavlängd förbättrar stabiliteten vid nedförsbackar. Välj stabila, lätta stavar, helst med ergonomiska handtag och justerbara handledsremmar för ökad komfort.

Vikten av säkerhetsutrustning

Bär alltid säkerhetsutrustning Lavinsändare, spadar och sonder. Lär dig hur du använder dem på rätt sätt och öva regelbundet.


Säkerhetsutrustning: lavinsändare, spade och sond

En lavinsändare kan användas för att lokalisera personer som är begravda under snö. Bär den alltid under kläderna, påslagen och rätt justerad. Det är viktigt att veta hur den ska användas och att regelbundet öva på att söka efter offer.
En lätt spade, helst i aluminium, är nödvändig för att snabbt kunna gräva vid en lavin. Den ska vara solid och ergonomisk och om möjligt ha ett teleskopskaft.
En sond kan användas för att lokalisera den exakta platsen för en person under snön efter den första upptäckten med lavinsändaren. Välj en 240-320 cm lång sond som är lätt att använda och hållbar.

Dessa tre delar av säkerhetsutrustningen är oumbärliga för alla offpistutflykter, även för korta rutter eller rutter med ett gott rykte om sig att vara säkra. Du hittar säkerhetsutrustning från följande märken: Ortovox, Arva och Mammut.

Teknisk utrustning för dina utflykter med turskidor

Klä dig i flera lager så att du kan anpassa värmen efter hur mycket du anstränger dig. Andningsbara kläder är viktigt för att undvika att bli genomblöt av svett.


Lämplig klädsel: 3-lagerssystemet

Underställ: Tekniska underkläder tillverkade av material som andas (t.ex. merinoull eller syntetmaterial) för att transportera bort svett. Det är viktigt att hålla sig torr så att du inte fryser när du stannar.
Mellanlager: En fleece- eller lätt dunjacka som ger värme. Dunjackor är lätta och varma, men mindre effektiva i våta förhållanden. Vissa vindtäta softshelljackor är också mycket populära för vandring.
Yttersta lagret: En vattentät jacka som andas och skyddar mot vind, snö och väta. Välj en jacka med ventilationsdragkedjor, eftersom klättringen ofta är intensiv och gör dig svettig.
Byxor: Vandringsbyxor, gärna vindtäta och vattenavvisande, med ventilationsdragkedjor. Vissa modeller har förstärkta underben för att förhindra skärsår från skidkanter.

Tillbehören är också viktiga

Välj varma, fodrade och vattenavvisande handskar samt ett par tunnare handskar för klättring. Händerna blir snabbt kalla i bergen, så det är viktigt att skydda dem.
Välj en mössa eller ett pannband och/eller en halsvärmare för att skydda huvudet och nacken mot kyla. Tunna mössor i material som andas är perfekta under hjälmen när du åker utför.
Vikten avsolglasögon och/eller skidglasögon. Solens reflektion i snön är intensiv i bergen. Solglasögon i kategori 3 eller 4 är nödvändiga för uppstigningar, och en anti-fog-mask är praktisk för nedfarter i dåligt väder.
En 20-35 liters väska är idealisk, med remmar för att säkra skidorna i "portage"-läge. Den ska vara tillräckligt stor för att rymma säkerhetsutrustning, extra kläder, vatten, snacks och en första hjälpen-låda.


ski de randonnée


3. ÖVERVAKA VÄDERFÖRHÅLLANDEN OCH LAVINRISK

Innan du ger dig iväg ska du kontrollera väderprognosen och lavinrisken i området. Laviner är en verklig fara vid turskidåkning, och snöförhållandena förändras snabbt. Om risken är hög är det bäst att skjuta upp utflykten eller välja en säkrare rutt.
Att hålla koll på väderförhållandena och risken för laviner är ett av de viktigaste stegen i förberedelserna inför en turskidåkning. Bergen är en ständigt föränderlig miljö och förhållandena kan ändras snabbt, vilket kan förvandla en trevlig rutt till en farlig zon. Här är de främsta skälen till varför det är viktigt att vara välinformerad, samt de bästa metoderna för att tolka och använda denna information:

Kontrollera väderleksrapporten innan du ger dig av

Väderförhållandena i bergen kan förändras snabbt, och plötsliga förändringar kan göra det svårt eller till och med omöjligt att ta sig fram. Innan du ger dig iväg är det viktigt att läsa en särskild väderrapport för bergen, som finns tillgänglig på webbplatser som Météo France eller i särskilda applikationer.

De viktigaste sakerna att se upp för är
Temperatur: Kylan kan vara extrem på hög höjd, särskilt om man tar hänsyn till vinden. Låga temperaturer ökar också risken för förfrysning och hypotermi.
Vind: Vindbyar kan inte bara göra det svårt att ta sig fram, de för också med sig snö och skapar farliga ansamlingar på sluttningarna, vilket ökar risken för laviner.
Nederbörd: Snöfall under den senaste tiden ökar ofta risken för laviner. Nysnö behöver tid för att stabiliseras och bilda ett sammanhängande snötäcke.
Sikt: Snö, dimma eller låga moln minskar sikten, vilket gör det svårare att navigera och ökar risken för att gå vilse eller komma ur kurs.

Studera lavinbulletinen (BRA)

Lavinriskbulletinen (BRA) är ett viktigt verktyg för alla skidturister. Den ger detaljerad information om lavinrisken i ett visst område, från 1 (låg) till 5 (mycket hög). Denna risknivå måste analyseras noggrant för att avgöra om förhållandena är gynnsamma eller inte.

Risknivå: För mindre erfarna skidåkare är det lämpligt att undvika att ge sig ut när risknivån är högre än 2 (begränsad). Även med en risknivå på 3 (hög) är det lämpligt att välja rutter utan branta sluttningar eller med liten exponering.
Typ av snö och stabilitet: Lavinbulletinen beskriver också snöns stabilitet (puder, vindhäll, transformerad snö) och bildandet av hällar. Exempelvis är vindhällar särskilt farliga, eftersom de lätt kan lossna.
Orientering och höjd på riskbackar: BRA anger ofta de höjder och exponeringar där lavinrisken är störst. Till exempel kan vissa nordvända sluttningar ackumulera lager av instabil snö, medan sydvända sluttningar kan vara säkrare efter exponering för solen.

Bedöm terrängen och anpassa din rutt efter förhållandena

Även om de allmänna förhållandena är gynnsamma finns det vissa områden som är mer benägna att utlösa laviner. Det är viktigt att identifiera sluttningar på mer än 30 grader, couloirer och områden där snö kan ansamlas (t.ex. håligheter eller områden under kornischer).
I fält ska du leta efter tecken på instabilitet: sprickor i snön, dovt mullrande under fötterna och andra tecken på att snön är under spänning. Om det finns tecken på instabilitet är det bäst att vända tillbaka eller undvika branta sluttningar.
Du bör också anpassa din rutt enligt de riktningar som anges som riskfyllda i lavinbulletinen. Om till exempel östvända sluttningar utgör en risk, välj väst- eller nordvända sluttningar om de är säkrare.

Var beredd på att ställa in eller ändra din utflykt

Flexibilitet är viktigt vid turskidåkning. Om vädret är ostadigt eller lavinrisken är för hög är det bättre att skjuta upp utflykten eller välja en mindre utsatt rutt. Det är bättre att ge upp än att riskera din säkerhet i onödan.
Det kan också vara en bra idé att förbereda flera alternativa rutter: en huvudrutt, men också alternativa rutter med mindre svårighetsgrad eller bättre skydd, som kan användas om förhållandena försämras. Välj till exempel en svagare sluttning eller en annan riktning om vädret inte stämmer överens med den ursprungliga prognosen.

Var medveten om säsongsvariationer och snöförhållanden

Snöförhållandena förändras med årstiderna. I början av säsongen är snötäcket ofta tunt och instabilt, medan vårsnön i slutet av säsongen kan vara tung och blöt, vilket ökar risken för lavinsmältning.
Under eller strax efter ett snöfall är risken i allmänhet högre. Ge nysnön några dagar på sig att lägga sig. Under töperioden, när temperaturen stiger kraftigt, är det vanligare med spontana laviner.

Prata med lokala experter och andra vandrare

Lokala experter, t.ex. bergsguider, stugor och andra vandrare, kan ge dig värdefull information om aktuella förhållanden och områden som du bör undvika. I bergen är informationsutbytet mellan vandrare mycket viktigt, eftersom de faktiska förhållandena kan skilja sig från prognoserna.

Forum, sociala nätverk och applikationer för skidturer gör det också möjligt för dig att få feedback från andra skidåkare, som kan dela med sig av sina erfarenheter och observationer i realtid.

4. LÄR DIG TEKNIK FÖR UPP- OCH NEDSTIGNING


Klättringsteknik: tämja ansträngningen och optimera energin

Omvandlingstekniken är avgörande för att klättra uppför branta sluttningar utan att halka. Klättringen måste vara regelbunden, utan överdriven ansträngning.

Turskidåkningens uppstigningar är ofta långa och fysiskt krävande, särskilt i branta backar och varierad terräng. Att behärska klättringstekniker hjälper dig inte bara att hantera din energi, utan minskar också risken för halka och trötthet.

Tapå sig stighudar: Stighudar är viktiga vid klättring. De fäster vid skidans bas och förhindrar att den glider tillbaka. Det är viktigt att de sitter rätt: de måste täcka skidsulan utan att gå ut över kanterna, för att ge bra grepp utan att försämra glidet.
Anka-steg-tekniken: För att ta sig fram i brantare backar ska du placera skidorna i ett "V" (pekar utåt) och ta dig fram genom att flytta den ena skidan till den andra, som om du går i en trappa. Denna teknik minskar risken för att halka och fördelar ansträngningen jämnare.
Konverteringssvängen: Konvertering är en viktig teknik för att ändra riktning i branta sluttningar. Den består av att vända på plats genom att svänga den översta skidan (skidan på sidan av backen) i önskad riktning och sedan föra den nedersta skidan bredvid den andra. Den här manövern kräver lite övning för att bli flytande och stabil, men den är nödvändig för att ta sig fram effektivt i branta backar.
Regelbundna steg: När du klättrar ska du ha en regelbunden och konstant rytm, utan att tvinga dig själv för mycket, för att spara energi. Ta små steg och anpassa hastigheten så att andningen hålls kontrollerad. Undvik att ta långa steg, eftersom de snabbt tröttar ut benen och är mindre effektiva.

Teknik för utförsåkning: anpassa din stil till snöförhållandena

Turskidåkning i utförsåkning sker i ospårad terräng med olika typer av snö (puder, skorpig, tung, isig etc.) som kräver tekniska anpassningar jämfört med alpin skidåkning. Här är de viktigaste utförsåkningsteknikerna att behärska:

Parallellsväng: Parallellsvängen är den grundläggande svängen för nedförsåkning i puder eller hård snö. I turskidåkning är utmaningen att anpassa svängens bredd till sluttningen och naturliga hinder (träd, stenar). Bredare svängar gör att du kan kontrollera din hastighet bättre i mjuka backar.
Kroppsposition: Vid turåkning bör din vikt vara något bakåtriktad i djup snö för att förhindra att skidorna sjunker för mycket. I hård snö ska du inta en mer centrerad hållning för bättre kantgrepp.
Sculling: I trång terräng eller terräng med många hinder hjälper sculling (en serie korta, snabba svängar) dig att behålla kontrollen över din fart. För att lyckas med detta ska du engagera knän och höfter och hålla skidorna nära varandra för att säkerställa en smidig övergång.
Anpassa dig till varierande snöförhållanden: I skorpig snö, som är instabil och svårmanövrerad, ska du hålla ett långsamt tempo och trycka hårt för att undvika sladd. I tung snö ska du koncentrera dig på breda svängar och mycket kanttryck för att förhindra att skidorna fastnar.

ski de randonnée


5. GE DIG ALDRIG IVÄG ENSAM OCH INFORMERA NÅGON OM DIN RESVÄG

Av säkerhetsskäl rekommenderar vi starkt att du ger dig iväg i grupp. Om det skulle uppstå problem är det mycket lättare att hantera det oväntade. Informera alltid någon om din resväg och beräknad tid för återkomst.


Fördelarna med att resa i grupp

Ömsesidig hjälp: Vid problem (skada, förlorad riktning, förändrade snöförhållanden) kan gruppmedlemmarna stödja varandra och ge omedelbar hjälp. Vid en skada kan till exempel en gruppmedlem larma räddningstjänsten medan en annan stannar hos den skadade.
Delat ansvar: Gruppmedlemmarna kan turas om att läsa kartan, övervaka väderförhållandena eller kontrollera lavinrisken. En välorganiserad grupp minskar också den mentala och fysiska tröttheten, särskilt vid långa uppstigningar eller tekniska nedfarter.
Förbättrad lavinsäkerhet: I lavinfarliga områden kan alla bära med sig en lavinsändare, spade och sond, vilket ökar chanserna att lokalisera och rädda människor i händelse av en lavin. Eftersom snabb respons är avgörande kan en välutrustad och tränad räddningsgrupp agera effektivt.
Uppmuntran och motivation: Vid vandring är det viktigt med mentalt stöd, särskilt vid trötthet eller tvivel. Gruppen hjälper till att hålla moralen uppe och motiverar dig att nå ditt mål.

Berätta om din rutt för någon du litar på

Beskriv rutten exakt: Ge detaljerad information om din rutt, inklusive startpunkten, toppen eller den plats där du planerar att anlända, mellanliggande punkter och returvägen. Det gör det lättare för räddningstjänsten att hitta dig om du inte hinner tillbaka i tid.
Angetidtabell: Ange planerad avgångstid, beräknad tidsåtgång och när du beräknar vara tillbaka. Vid en eventuell försening kan den som informeras bedöma när larmet ska gå.
Lämna instruktioner om det inte kommer några nyheter: Informera din kontaktperson om vilka åtgärder som ska vidtas om det inte kommer några nyheter vid den planerade tidpunkten, till exempel att kontakta räddningstjänsten eller kontrollera med stugor i närheten av din rutt. Om du har en GPS eller ett program för live tracking kan du också dela med dig av din plats i realtid.

Utbildning i första hjälpen och säkerhet i bergen

Kunskap om första hjälpen: Om du råkar ut för en skada eller sjukdom är det viktigt att du kan ge första hjälpen. Bergsspecifika kurser i första hjälpen lär dig det viktigaste: att behandla skador, hantera hypotermi och hålla offret säkert tills hjälp anländer.
Utbildning i lavinräddning: Även om man har goda kunskaper om lavinrisker kan olyckor ändå inträffa. Utbildning i användning av lavinsändare, spadar och sonder samt i sökteknik efter laviner kan avsevärt öka dina chanser att överleva om en lavin skulle gå. Många klubbar och organisationer erbjuder utbildningsdagar i lavinsäkerhet för skidturister.

BONUS: RESPEKTERA NATUR OCH DJURLIV

Turskidåkning innebär att du vistas i ibland känsliga naturområden. Respektera skyddade områden och se till att inte störa vilda djur, särskilt på vintern när djuren är mer sårbara.

Genom att följa dessa tips maximerar du din säkerhet och njutning, samtidigt som du respekterar miljön. Trevlig vandring och härliga nedfarter!


contactez nous